Att förgylla ett regelverk

By januari 8, 2013 november 23rd, 2014 Krönikor

Hört talas om gold-plating förut? Det hade inte jag heller förrän jag, via mitt uppdrag i LRF, hamnade i Näringslivets Regelnämnd, NNR. Gold-plating betyder att förgylla. Och i det här sammanhanget handlar det om svenska myndigheters obändiga lust att vara bäst i klassen inom EU. Man väljer alltså att gå längre vid genomförande än vad EU-lagstiftningen kräver. Vem minns inte striden om betongdirektivets 2 mm mindre spaltbredd till grisar? Den som tog bortåt sex år att lösa, vilket man till sist gjorde i elfte timmen.

LRF arbetar tillsammans med Svenskt Näringsliv, Företagarna och ett antal andra organisationer i Näringslivets Regelnämnd . NNRs uppgift är att förespråka och verka för enklare och mer företagsvänliga regler samt en minskning av företagens uppgiftslämnande i Sverige och EU.

Goldplating gör sällan lagstiftningen mer verkningsfull eller användbar. En spade eller en mobiltelefon blir ju inte bättre förgylld bara tyngre, kostsammare och mindre robust. Lägger vi på egna regler ovanpå EU-reglerna så påverkar det vår konkurrenskraft. Hälften av reglerna som styr företagens vardag kommer från EU. EU-kommissionen har konstaterat att gold-plating står för 32 procent av de administrativa regelkostnaderna för företagen i EU, i Sverige troligen väsentligt mer då den nationella lagstiftningen är långtgående inom tex djurskydd. Bara de administrativa regelkostnaderna för företagen uppgår till ca 100 miljarder per år i Sverige.

Näringslivets Regelnämnd, NNR, har tillsammans med statliga Regelrådet publicerat en rapport om gold-plating ”Att tydliggöra gold-plating – ett bättre genomförande av EU-lagstiftning”. I sju punkter definierar man fenomenet.

1. Att lägga till regelkrav utöver det som krävs i det aktuella direktivet.

2. Att utvidga ett direktivs tillämpningsområde.

3. Att låta bli att utnyttja undantagsmöjligheter eller inte fullt ut utnyttja undantag.

4. Att behålla svenska nationella regelkrav som är mer omfattande än vad som krävs av det aktuella direktivet.

5. Att använda genomförande av ett direktiv för att införa regelkrav som egentligen faller utanför direktivets räckvidd.

6. Att genomföra direktivets krav tidigare än det datum som anges i direktivet.

7. Att använda strängare sanktioner än vad som är nödvändigt för att genomföra lagstiftningen på ett korrekt sätt.
I rapporten presenteras en rad konkreta tips hur regeringen kan agera för att förbättra EU-lagstiftningens genomförande i Sverige. Bland förslagen finns att regeringen bör införa en ”minimi-princip” som innebär att lägsta nivån enligt EU-lagstiftningen ska vara vägledande vid genomförande nationellt. Trodde ni som jag att detta var en självklarhet? Alls icke. Alltför ofta har våra myndigheter ignorerat eller bagatelliserat betydelsen för företagens konkurrenskraft vid införande av nya regler. Det har i många fall saknats korrekta konsekvensanalyser när det gäller konkurrenskraften. Vi vet att det i de flesta fall finns utrymme för en viss musikalitet i tolkningar av EUs direktiv, det har vi kunnat följa via våra grannländers sätt att hantera nya regler. Regeringen har mandat att förändra myndigheternas uppdrag i detta avseende. Uppmaningen till regeringen blir därför; Våga peka med hela handen för tillväxtens och sysselsättningens skull. Och egentligen ytterst för lusten att vara företagare i Sverige

Leave a Reply