Brand LL 2005

By juli 20, 2009 november 23rd, 2014 Krönikor

Att fortsätta skriva krönikor som om inget har hänt är inte möjligt. En storbrand på gården är en lantbrukares värsta mardröm. För oss blev den mardrömmen sann. Natten till den 15 oktober vaknade vi av att de bankade på dörren, suggstallet brann! Trots att brandkåren snabbt var på plats innebrändes ca 2 300 grisar. Vi kunde rädda några hundra dräktiga suggor och gyltor. Det var en sorglig, kall natt och morgon för alla, förödelse, brandlukt och grisar över hela gården. Mitt i katastrofen blir man oerhört rationell men de senaste veckorna har den mentala tröttheten legat som en dimma över oss. Men i eländet finns ändå ljuspunkter. Det är skönt att veta att djuren dog väldigt snabbt av rökgaserna. Fantastiska grannar, anställda och släktingar ställde upp mitt i natten på et beundransvärt sätt. Många rara människor har senare erbjudit sin hjälp. Det har kommit massor av blommor, mail, sms, telefonsamtal och kort. Goda vänner har kommit, beskådat eländet och visat medkänsla när det känts tungt. Tack alla ni som hört av er på ett eller annat vis!

Det är en oerhörd lättnad att få reda på brandorsaken, elfel i en ventilationsfläkt, vi behöver inte spekulera. Nu är brandresterna bortforslade och livet går vidare. Det är dags att välja väg beroende på vilket synsätt man har. Man kan sätta sig ner och fortsätta förbanna ödet och sin otur eller bestämma sig för att det här skapar möjligheter för företaget. Vi väljer att se det som en utmaning som på lång sikt skapar ett starkare företag. Nu skall det bli intressant att se nybyggda smågrisstallar, det nedbrunna stallet var tolv år gammalt och det har hänt mycket inom smågrisproduktion och byggnation sedan dess. Vi vet vad som blev fel förra gången och dem skall förhoppningsvis inte upprepas. Försäkringar är något så udda som en produkt man gärna betalar till men som man aldrig vill få bruk av. Nu är vi framme vid leverans av varan, vi hoppas och tror att det som vi betalat för skall hålla de kvaliteter vi räknat med.

Det kommer att bli ett märkligt kommande år på gården, inga suggor och slaktsvinstallarna tomma pga. smågrisbristen. Är man djurägare så är bundenheten en vana. Vi har alltid haft förmånen att ha enastående duktig personal så ledigheter och semestrar har aldrig varit ett problem. Men djur och deras behov innebär ett alldeles särskilt ansvar, en känsla som aldrig någonsin lämnar en. Vi har fått frågan om vi skall bygga upp stallet igen. Det är en tanke som vi inte ens snuddat vid, självklart skall det produceras egna smågrisar på gården. Företaget har tjänat pengar på grisar i många år, det finns alla möjligheter att göra det även i framtiden. Men det är angeläget att Djurskyddsmyndigheten får ändan ur vagnen och snabbt rättar till de obefogade regler i L 100:an som inte har någon inverkan på djuromsorg utan bara ger oss ett sämre konkurrensläge. Vi vill bygga ett modernt stall som inte bara värnar djuren utan också människorna som arbetar där.

Leave a Reply