Framtiden är inte så svart som den varit

By april 6, 2016Krönikor

Kunskapsbristen hos stadsbefolkningen är vår tids största hot mot landsbygden. Oviljan, ointresset och okunskapen leder till onyanserad opinionsbildning och svårbegripliga beslut tagna över huvudet på folk. Södermalm bestämmer och landsbygden betalar kan man raljant konstatera. Men en sak är säker, det är inte med samma ovilja, ointresse och okunskap som vi vinner de urbana människornas respekt, förtroende och intresse. Garanterat heller  inte deras pengar. Dessa stadsmänniskors längtan efter äkthet, ursprung och natur är en av de allra största affärsmöjligheterna för oss företagare på landet. Det intresset ska vi ta vara på genom att utveckla ännu mer affärer.

Det gäller att passa på när affärsmöjligheterna rufsar en i håret. Att göra som vi alltid gjort i en föränderlig värld är som management, en form av lättja. En framgångsrik förflyttning kräver mod och energi. Vår syn på oss själva kommer att vara avgörande. Så pass upp! Låt inte offermentaliteten övergå till offeridentitet! Vi på landet är varken offer eller förlorare. Svensk landsbygd är befolkad av dugliga kreativa entreprenörer, företagare och människor som gärna jobbar ideellt för sin bygds utveckling. Det finns en imponerande energi och kraft. Vi söker inte medömkan, vi vill ha schyssta villkor och inflytande över den livsmiljö vi valt att leva och verka i.

För politiken verkar svaret för dagen vara stora regioner. Det är som Jeopardy, det gäller nu att hitta frågorna som passar till det svaret. Men tänk om det inte är en fråga om organisation och streck och gränser, utan en fråga om äkta inflytande över de frågor som är relevanta där man bor och verkar? Eller, rentav , en fråga om företagens grundläggande konkurrenskraft? Landsbygden behöver förknippas lika starkt med produktion och tillväxt som storstadsområdena. Lantbrukets utveckling är helt beroende av att produktionsmålet får lika stark status som dagens miljömål i den kommande Livsmedelsstrategin. Annars kommer produktionen fortsätta att flytta till någon annans landsbygd.

Sverige och världen går mot en ökad delningsekonomi. Nya affärsmodeller tar form och vi kommer att minska det egna ägandet till förmån för att låna, hyra och byta resurser med varandra. Genom digitaliseringen blir tjänster, som förut var praktiskt omöjliga, nu tillgängliga genom appar i våra telefoner. Det är lånebilar, semesterboende i andra familjers hem eller ubertaxis, (där även privatpersoner kör taxi när det passar), eller varför inte en veckokasse mat från bonden där senaste semestern tillbringades. Bara fantasin sätter gränser för vad som kan erbjudas genom digitaliseringen, det är ett revolutionerande utvecklande steg för marknadsekonomin. Framtiden består alltså av att de resurser som finns delas på ett helt annat sätt. På ett sätt är svensk landsbygd faktiskt ett av de största och första exempel på delningsekonomi. Allemansrätten ger alla tillträde till aktiviterer av skilda slag på annans mark. Det är inte så värst många svampplockare som reflekterar att de är på studiebesök på någons företag när de vandrar runt i terrängen. Digitaliseringen är en fantastisk möjlighet för oss att skapa affärer direkt med konsument utan mellanled. I utrymmet mellan de stora drakarna på livsmedelssidan uppstår enormt spännande affärsmöjligeter, nya affärsmodeller och ömsesidiga kontrakt. Det paradoxala i utvecklingen är att en ny delningsekonomi kommer kräva ännu mer insatser för att värna äganderätten.

Nya sätt att göra affärer och digitaliseringens transparens kommer att förflytta produktionen snabbare mot marknadens preferenser. Lagstiftning, om den sen heter allemansrätt eller djurskyddslag, skapar produkter och tjänster som ingen vill betala för, en överordnad trevlig allmännytta i bästa fall, en återvändsgränd i sämsta fall. Landsbygdens chans är att få göra affärer på de resurser som finns på plats. Den kraft, som nu bärs av urbanisering, digitalisering och globalisering, kommer vinna över politikens ständiga eftersläpande förbuds- och regleringsiver, lösningen ligger inte i politikens händer i framtiden, – så ta upp fingrarna ur syltburken…

Leave a Reply