Skip to main content

Krönika i tidningen Kost & Näring

By mars 7, 2011november 23rd, 2014Krönikor

Att Dioxinskandalen i Tyskland skulle drabba det tyska lantbruket hårt var många klara över på ett mycket tidigt stadium. Men att konsekvensen också skulle bli en utslagning av svensk grisproduktion var det färre som anade. Ryssland och Kina stoppade sin import från Tyskland och tyskt griskött prisdumpas in till Sverige. Med sorg ser jag mina barn äta tyskt kött i skolan och gårdens välskötta, glada grisar förlorar vi flera hundralappar på per styck. Hade jag producerat grisar på det sättet som sker i vår nära omvärld så hade jag varit kriminell. Svensk grisproduktion står nu inför hot om avveckling. Den produktion som av veterinärer och djurskyddskunniga människor beskrivs som världens bästa klarar inte konkurrensen från länder med undermåliga kontrollsystem och låga krav på djurskydd. I Sverige har grisarna knorren kvar, suggan är lösgående under hela sin livstid även när hon har smågrisar. Här i landet ger vi grisarna strö och de har hela golv att ligga på och separata gödselytor. Så är det inte inom övriga EU. Svensk djurskyddslag för grisar är den starkaste i hela världen. Det är bra och jag känner som uppfödare en stor stolthet.

I Sverige har vi kommit långt med smittskyddsarbete och förebyggande djurhälsovård. Mycket sällan förekommer det salmonella ute på gårdarna, vi har mindre än 0, 5 % salmonella i produktionen medan ett land som Danmark har 40 %. Detsamma gäller utbredningen av multiresistenta bakterier, är man grisskötare i Holland bär man sannolikt på MRSA (multiresistenta stafylokocker), behöver man sjukhusvård så hamnar man på isolering och inte allmän sal på grund av smittorisken. Antibiotikaresistens är ett mycket allvarligt hot i samhället. I Sverige har vi en oerhört restriktiv användning av antibiotika i grisproduktionen.

När konsumenten själv får välja i köttdisken i affären så väljer 70-75 % svenskt kött. Men när köttet blir anonymt i en färdigrätt på sjukhuset eller skolmatsalen så tappar ursprunget vikt och hela fokuset hamnar på pris. Mycket sällan ställs det kvalitetskrav på djurskydd i de offentliga upphandlingarna, produkterna är kraftigt prispressade och råvaran har därför ofta av europeiskt ursprung. Som konsument, barn, sjuk eller äldre äter man i tron att uppfödningen av djuret varit schysst. Kommuner och landsting är storköpare av livsmedel, politikerna har därför ett stort ansvar i frågan. Det är en osmaklig dubbelmoral att instifta hårda lagar i Sverige och sedan köpa in utan djurskyddskrav.

I Sverige är enigheten stor om att vi vill ha ett högt djurskydd. Vi har under det senaste året infört nya veterinära kontrollsystem och hela produktionen är tredjepartscertifierad. Vi hoppades att denna kvalitetssäkring skulle göra skillnad, det som dock sker idag är en kraftig minskning av svensk köttproduktion och en likaledes kraftig ökning av importerat kött, varannan tugga är snart importerad. Vill vi svenskar ha en svensk livsmedelsproduktion som vi kan påverka och ha insyn i så är det dags att agera. Ät hellre mindre kött och satsa några kronor till på kött som kommer från en sund uppfödning.

Livsmedelsproduktion handlar om mat. Maten är oöverträffad som instrument att förena människor, gamla och unga, kvinnor och män, bönder och konsumenter. Alla har vi en relation till mat. Därmed har vi också ett ansvar. Bra mat är värdefull och god djuromsorg kostar, tullar man på detta så får någon betala priset. Vi har ett gemensamt ansvar att värna djur och människor.

Annika Bergman

Ordförande Sveriges Grisföretagare