Nya initiativ behövs

Enligt förra veckans ATL hävdar Svend Erik Sörensen, Danish Crown, att han själv skulle välja att producera grisar i Sverige före Danmark. Av detta drar ATL:s ledare den enkla men tvivelaktiga slutsatsen att det är attityd och självförtroende som saknas i svensk grisproduktion.

Med tanke på hur danskar etablerat sig både inom och utanför Europa ter det sig därför märkligt att de undvikit Sverige. Det duger inte för den tidning som kallar sig lantbrukets affärstidning att grundlägga en analys på en enskild mans, även om han är dansk, tyckande om svensk grisnärings villkor.

På ledarplats påstås det att det är svårt att kontrollera Sveriges Grisföretagares beräkningar av kostnadsskillnader mellan länder. Vi ställer oss frågande till detta, kalkyler med förklaringar ligger på www.grisforetagarna.se, öppet för alla. Om man läser hela dokumentet som Sveriges Grisföretagare tagit fram så ser man även att alla förslag till åtgärder är formade ur ett möjlighetsperspektiv. Vi bygger inte vår argumentation på ”tycka synd om”-mentalitet utan visar konkret vad Sverige har att vinna på en blomstrande grisnäring.

ATL:s ledarskribent menar att det saknas självförtroende och attityd i svensk grisproduktion. Det tycks vara en illa vald tidpunkt att uppmana till att visa självförtroende när läget är sådant att många inte kan betala sina foderfakturor.

Man kan däremot tycka att det är för lite nytänk i kedjan från bonde till konsument. Vi ser att det finns en rad åtgärder som är möjliga om både marknadsaktörer och politiker anstränger sig för att tänka i nya banor.
Det finns utrymme att öka koncepten med svenskt griskött. Låt Scans satsning på Rapsgrisen inleda ett utvecklingsarbete vad det gäller premiumgrisar av olika slag. Det urval som finns i dagens köttdiskar är för torftigt, köttkategorin behöver utvecklas. Preferenserna är sannolikt bredare än utländskt och svensk standard.
Vi vill se fler initiativ från slakteriaktörerna. Vad vill man med svensk grisproduktion? Att vi verkar i en högkostnadsmiljö är ingen nyhet, men det saknas en strategi som känns trovärdig för oss grisföretagare och våra kreditgivare.

Vid försäljningen av Scan och KLS så deklarerades att affärerna skulle möjliggöra lönsam export. Av det har vi sett intet.
Tvärtom så fortsätter alla slakteriföretag att ha samma affärsstrategi – den svenska detaljhandeln. Det är gott och väl för färskt kött men en katastrof för de volymer som hamnar i charkråvaruträsket. Vi menar att marknaden behöver vidgas, det måste gå att säga nej till dåliga affärer. En sådan marknad kan vara den offentliga måltiden, därför är den offentliga upphandlingen en ödesfråga för svensk grisproduktion.
Det är oerhört viktigt att samhället sluter upp bakom de värderingar det företräder. Självförtroende byggs bland annat genom att vara efterfrågad. Eller genom att få producera det som efterfrågas.

Annika Bergman
Ordförande , Sveriges Grisföretagare

Publicerat 20110507 Synpunkten ATL

Leave a Reply