Oroande devalvering av äganderätten

Miljöpartiet gör stora avtryck i höstbudgeten trots sin relativt blygsamma storlek i Rosenbad. Regeringen avsätter ytterligare 700 miljoner kronor för att skydda natur, som det heter. En del av de övriga avsatta budgetmedlen går till ersättningar till markägare för den naturvård som redan görs vilket är positivt. Generationer av familjer har skött sin egen mark med omsorg och kärlek. De mest skyddsvärda områdena är dessutom ofta uppkomna genom envisa, självägande bönder som gått sin egen väg och vägrat lyssna på statens pekpinnar genom decennierna. Vad gäller brukandet av naturresurser så har staten genom historien tagit sig rätten att ändra sina råd och krav och lägga kostnaden på markägaren, utan att ta ansvar för sitt agerande.

Det bör höjas ett varnande finger för att äganderätten sakta devalveras i samhällsnormen. Okunskapen och övertrampen mot allemansrätten ökar bland gemene man. Vi går in i ett framtida samhälle där varor och tjänster alltmer delas, värdet finns då inte i ägandet utan i tillgänglighet och användande. Detta synsätt smyger sig på i fler sammanhang vilket medför att respekten för äganderätten minskar.

Statens planer när det gäller den småskaliga vattenkraften är rentav häpnadsväckande. Oavsett vad som görs, fortsatt drift eller avveckling, så innebär miljöåtgärder dryga kostnader för ägaren. Om regeringen har några starka övertygande argument för varför små vattenkraftverk är stora miljöproblem som absolut måste åtgärdas så har de misslyckats fullständigt med att förklara dessa.

Hittills i år har ytterligare ett par händelser visat på låg respekt för äganderätten. I Värmland har det skapats ett naturreservat med prins Carl Philip och prinsessan Sofia som beskyddare utan att alla markägare överlåtit marken och avtal har slutits. Ett annat exempel är Ojnareskogen på Gotland. Oavsett vad man tycker i sakfrågan så var det respektlöst av regeringen att föregripa ett domstolsbeslut i Miljödomstolen och inrätta Natura 2000 område med inskränkningar för många markägare som följd. I många fall så uppstår det paradoxala att skyddsvärd natur faller i värde när den privata omsorgen försvinner. Statligt ägande och skötsel är långtifrån en garant för långsiktigt bevarande av naturvärden. Det är på sin plats att påpeka att vad det gäller den biologiska mångfalden är läget stabilt i vårt land. Äganderätten är en av hörnpelarna i demokratin och den är av avgörande betydelse för samhällets utveckling. Den behöver ständigt förklaras och försvaras precis som demokratibegreppet. LRF har en stor uppgift och ett viktigt ansvar som en av få organisationer att företräda äganderätten i framtidens samhälle.

Annika Bergman, ledamot LRFs förbundsstyrelse

Leave a Reply