”När vi är som bäst så talar vi inte om våra problem utan om våra möjligheter ”, det kunde varit Helena Jonssons ord men är ett citat från Niels Jörgen Pedersens, ordförande i Landbrug o Födevarer, inledningsanförande på Delegertmötet i Herning häromveckan. Det är ett väl valt citat. Det speglar det synsätt som de danska lantbrukarna tycks ha. Jag hade nöjet att vara gäst och fick en dos av den interna danska lantbruksdebatten. Niels Jörgen höll brandtal för ökad konkurrenskraft men han tog också upp den nya kommunikationsplanen som vilar på ett erbjudandeperspektiv till samhället, samma ansats somLRF har. Ändå är det den ständiga upprepningen av konkurrenskraftens betydelse som ger bestående intryck. Att bibehålla konkurrensförmåga är svårt när samhällets krav ökar men det är fundamentalt för att inte släppa ifrån sig produktion. Så är det i Danmark och så är det i Sverige.
Födevareminister Mette Gjerskovs tal var mer nedtonat, men tydligt. Inom lantbruket finns framtidens arbetsplatser, lantbruket skall ses som den industri det är, här finns tillväxt och export. Men i samma andetag sa hon att danska lantbrukare inte kan vänta sig lägre krav. Det ska ske en grön omläggning och hela lantbruket ska med. Ministern politiska mål är en fördubblad ekologisk produktion. Näringen själv har höga ambitioner. Man vill inta en tätposition som världens största ekoexportör. Något att tänka på för oss svenska lantbrukare, bara i Sverige finns en marknad som överstiger 1 miljard årligen, för danskarna är det hemmamarknad.
Men framtidstron till trots, när regelförenkling kom på tal beskrevs kontrolltyranneriets utbredning målande och plötsligt kändes debatten hemtam. Precis som vi i Sverige vill danska bönder gå utvecklingsvägen till framtidens jordbruk, inte förbudsvägen. De starkt ökade kraven genom miljö- och vattenplanerna är en utmaning för danskt lantbruk. Finansfrågan var naturligtvis en annan het potatis på mötet. Konkurser, kapitalbrist, uppsagda krediter är en del av dagens danska lantbruk. Kapitalbehovet och riskerna speglas inte i intjäningsförmågan över tiden, varken där eller här. Finanssituationen är avsevärt svårare i Danmark än i Sverige.
Det finns slående likheter mellan våra båda länders utmaningar men jag upplever att danskarna fokuserar hårdare på möjligheterna. Danskt lantbruk är inriktat på produktivitet och marknad, CAP nämndes inte mycket mer än i bisatser, man förväntar sig att ministern drar hem så stor andel av budgeten som möjligt, vilket hon naturligtvis på stående fot lovade att göra. – Jag är er minister sa Mette Gjerskov.
Det danska självförtroendet är gott, stoltheten går inte att ta miste på. Tydligt fastslogs att man har världens mest produktiva lantbruk, utan darr på stämman säger man sig ha världens lägsta antibiotikaförbrukning samt mest miljö- och djurvälfärdsvänliga lantbruk. Tyvärr var det inte läge att tala om att Sverige har en tredjedel så hög antibiotikaförbrukning och en väsentligt starkare djurskyddslag. Även på ett annat område slår vi dem med hästlängder, av de nästan 500 förtroendevalda var 32 kvinnor. Det var dans efter middagen, bristen på jämställdhet i danskt lantbruk känns än i fötterna.