Nyligen fick jag vara med om en härlig upplevelse. Jag hade förmånen att delta i en paneldebatt som arrangerades av Samhällsprogrammet åk 3 på Katedralskolan i Skara. Ämnet var svensk kontra dansk grisuppfödning och den offentliga upphandlingen. Eleverna hade gjort en djupdykning i ämnet, de var pålästa, vassa och engagerade. Deras besked var entydigt, de vill veta varifrån maten de serveras kommer och de vill ha kött uppfött enligt den svenska djurskyddslagen.
I Sveriges Grisföretagare har vi tagit ställning. Svensk offentlig upphandling ska ske efter svensk lagstiftning. Det får vara slut på dubbelmoralen där politiker stiftar lagar med höga ambitioner och andra politiker struntar i samma lagar vid offentlig upphandling. Vi grisföretagare vet vad den svenska djurskyddslagen innebär, våra djur har det på punkt efter punkt bättre än grisarna i något annat land inom EU. Svensk djurskyddslag kostar pengar och under de senaste åren har marknadspriserna på svenskt griskött legat på dansk nivå. Sverige har minskat produktionen med 3 % rullande de senaste tio åren. Om vi följt omvärlden hade Sverige haft en produktion på cirka 5, 4 miljoner grisar, nästan dubbelt så många som idag.
Vad var då syftet med djurskyddslagen? Fram till nu har jag trott att det var för djurens skull vi hade den. Idag är jag tveksam. När man ser effekten av lagstiftningen, som hela samhället väljer att blunda för, förstår jag att syftet inte hade med djuren att göra utan bara handlade om populism och politisk korrekthet. En strängare djurskyddslag kan nämligen bara leda till en sak på en fri inre marknad såvida inte staten tar ansvar för sin lagstiftning. Djurproduktionen flyttar till ett land där reglerna är generösare och importen av kött ökar. Var det vad lagstiftaren avsåg?
Jag är vän av god djuromsorg men kan inte stillatigande se på när svenska grisföretagare blir dubbelt diskriminerade. Vi kan inte exportera för exportmarknaden betalar inte för det höga djurskyddet. Vi blir bortvalda i den offentliga upphandlingen där billigt importkött prisar ut oss. Ändå skriver LRF räddhågset i ett PM angående offentlig upphandling att kraven vid offentlig upphandling inte får vara diskriminerande i förhållande till producenter i andra länder. Ok, allt är således lugnt så länge enbart det egna landets producenter blir diskriminerade? Nej, upp på barrikaderna LRF, ta fajten, sällan har en fråga handlat om större belopp för svenska bönder
Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisföretagare