Grisköttsmarknaden i Sverige fungerar inte så som svenska politiker tänkt sig och under tyska dioxinskandalen kraschade marknaden helt. Länder som Ryssland och Kina stoppar import av folkhälsoskäl, till Sverige väller tyskt kött in. Det naiva svenska fokuset på billig mat avslöjas naket och torftigt, med sorg ser jag mina barn äta tyskt griskött i skolan medan gårdens grisar säljs till slakteriet för hundralappar under produktionskostnaden. Det var nog inte den här utvecklingen Astrid Lindgren drömde om. Hur kunde vi hamna här?
Skäl nummer ett är och förblir politiska beslut. En total felbedömning av grisnäringens konkurrenskraft gjordes vid EU-inträdet 1995. Många hävdade att den stränga djurskyddslagen skulle skapa mervärden, det var inte sant. Kostnaderna blev för tunga att bära, vikten av konkurrenskraft kan inte nog understrykas. Svensk gris har tappat marknadsandelar på en marknad i tillväxt.
Skäl nummer två är den offentliga marknadens upphandling, där djurskyddskrav är sällsynt. Svenska politiker tar inte ansvar för djurskyddet när stat, kommun och landsting prioriterar kött som är förbjudet att producera i Sverige. Det är hyckleri. Den marknad som inte bryr sig om djurskydd är gigantisk, 5, 7 miljoner måltider äts utanför hemmen varje dag. Där platsar inte svenskt kött för det ska vara billigt. Så billigt att jag tappar aptiten när jag tänker på all skräpmat som produceras.
Grisen är en volymbärare i både foder- och slakteristruktur, effekterna av en avveckling av grisproduktionen kommer därför att drabba hela svenska lantbruket och livsmedelsindustrin. Vi har allt att vinna på att ha kvar en grisnäring värd namnet. Jag upprepar, för vilken gång i ordningen vet jag inte, en uppfödning av världsklass när det gäller djurskydd och smittskydd, en produkt som är trygg för konsumenten. Vi har fina förutsättningar genom god tillgång på spannmål och spridningsarealer. Svensk grisproduktion sysselsätter över 14 500 personer i Sverige. Det är ofattbart att ett land med goda förutsättningar så till den milda grad sätter krokben för sig själv.
Vi kan inte producera efter en djurskyddslag som skapar merkostnader på i dagsläget 2, 70 kr/kg griskött jmf med EU-medel när de värden vi producerar inte efterfrågas. Det finns därför två vägar att gå. Ersätt svenska grisbönder för den nytta de producerar i djurskyddsvärde via jordbrukspolitiken. Eller skrota svensk djurskyddslag. Och det sistnämnda vore som att backa in i framtiden. Det är dags att bruka allvar annars avvecklas svensk grisproduktion. Utan svensk gris blir det inget fläsk till lingonsylten i Matlandet Sverige. Detta måste lösas nu, och när jag säger nu, så menar jag NU!
Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisföretagare