För varje år som går kommuniceras vårt ”uppdrag” att producera så kostnadseffektivt som möjligt allt hårdare. Internationell konkurrens, tillgång och efterfrågan sätter prisnivån oavsett vad vi anser, sedan tillkommer effektiviteten i vår industri som en variabel. Ett är säkert, konsumenten bryr sig inte om produktionskostnaden, det är mineralvatten ett bra exempel på. Vår väg till framgång ligger i att se världen så som den är och sedan, även om man inte gillar det man ser, fokusera på det påverkbara.
Många lantbrukare producerar likartade råvaror till industrin men har ändå stora individuella krav på sitt företags valmöjligheter, framförallt vid inköp. För att tillfredsställa alla önskemål är produktutbudet inom många segment överväldigande. Människan är förändringsbenägen men helst genom tillägg inte när det gäller att förlora det invanda, vilket leder till svällande sortiment. När utsädeskatalogerna kommer häpnar man över utbudet och det var inte länge sedan det var mer regel än undantag att större grisproducenter hade egna koncentrat med gårdsnamn. Ett brett utbud är ett måste i ett avlångt land men mångfalden är också ett svar på vårt behov av att vara unika och göra livet lite mindre förutsägbart. Valfriheten har dock alltid ett pris. Det sägs att dagens ”fria” Ica handlare aldrig har varit mer centralstyrda, de har heller aldrig tjänat så mycket pengar som nu.
Alla optimerar sin del av kedjan, vilket är förståeligt, men vi riskerar att suboptimera resurser. Prissignalerna är fortfarande inte tillräckligt tydliga till lantbrukaren, därmed blir produktionen ibland orationell för helheten, vilket i värsta fall leder till högre kostnadsnivå totalt. Lika lite som monopol gynnar effektivitet, lika lite gynnar alltför vildvuxen valfrihet kostnadsrationalitet.
Ibland har rättevisetänk långt ute på marginalen från ägarna fått styra kooperationens affärer så att förmågan till okomplicerade affärsrelationer minskat, till förlust för alla. Det är inte principer som förändrar världen, det är människor, och marknaden är människor. Till sist får därför alltid marknaden rätt.
Förenkla, förenkla, förenkla måste bli ett mantra hos alla led fram till konsument, för såväl bonde som industri. Om svenska myndigheter dessutom ville sälla sig till skaran som förenklar så är det lika oväntat s