Mette Børsen från Danish Meat har reagerat på en artikel införd i HN den 18 oktober. Hon skriver citat ”Enligt artikeln påstår LRF att kraven på djurhållning är högre i Sverige än i Danmark och att Sverige skulle utgöra en dumpningsmarknad för dansk export av fläskkött. Påståendena är fullständigt missvisande. För det första, en förutsättning för att danska grisproducenter ska kunna sälja fläskkött i Sverige är att vi lever upp till de krav som Sverige har på bland annat kvalitet och livsmedelssäkerhet…
Danmark följer samtliga EU-krav inom djuromsorg och har i vissa fall strängare regler t ex vad gäller transporter…Danmark producerar cirka 25 miljoner grisar per år, vilket kan jämföras med Sveriges produktion på cirka 2, 5 miljoner grisar.” Slut på citat. Först vill vi tillerkänna Danish Meat vår beundran över skicklighet i marknadsföring av det danska grisköttet, här har vi i Sverige mycket kvar att lära. Men det känns som om det är dags att klargöra den stora skillnaden mellan uppfödningen i Sverige och i Danmark (EU). Den kanske viktigaste skillnaden är att Sverige är det enda land som ställer krav på hur en grisningsbox ska se ut. Den svenska suggan kan röra sig naturligt då hon förbereder födseln. I Danmark, såväl som i de andra EU-länderna, står suggan i en bur och har mycket sällan tillgång till någon form av strö. I Sverige så är kravet att slaktgrisen ska ett ställe att sova/leka på och ett ställe att göra sina behov, alla grisar i Sverige har tillgång till halm eller annat strömedel. De flesta slaktgrisar i EU går på golv som den svenske grisen har som gödselyta. Nämnas i detta sammanhang bör också att den svenska grisen har 25 % större yta att röra sig på än den danska. Att våra grisar mår bra det ser man på att de har knorr på svansen. Inom EU är det tillåtet att klippa av svansen på den lille kultingen för att undvika kannibalbeteenden där de biter av varandras svansar när de går trångt och är stressade.
Att den svenska grisen är helt salmonellafri är vi stolta över och det har vi kämpat med i många år. Svenska konsumenter har inte drabbats av salmonella från svenskt griskött på decennier. Detta kan man inte garantera med importerat griskött. I Danmark har den senaste tiden nio personer dött i salmonella och drygt 1000 personer insjuknat, det är inte fullständigt klarlagt men den gemensamma nämnaren pekar på danskt griskött. Vi kan förstå att propagandamaskinen Danish Meat anser sig påhoppade när vi i Sverige hävdar vår särart i uppfödningen. Att sedan säga att det är till Danmarks fördel att man producerar 25 miljoner grisar på sin yta mot Sveriges 3 miljoner grisar är inte logiskt. Med tanke på Danmarks storlek och tillgång till åkermark för gödsel och miljöpåverkan så borde det sannolikt vara Danmarks 25 miljoner grisar som bör stryka på foten. Svenska grisar äter inte genmodifierat foder, de äter i huvudsak svensk spannmål som ger ett ljust och öppet odlingslandskap här hemma. Med en foderomvandlingsförmåga i världstopp så är det svenskt griskött också ett klimatsmart val. Att importera kött som ger större miljö- och klimatpåverkan är ingen vinst för någon. Vi vet också att den multiresistenta bakterien MRSA finns i dansk grisproduktion men inte i svensk. Vi svenska grisuppfödare är stolta över att ha fina friska djur, uppfödda under bra förhållande med sunda värderingar kring djuromsorg och restriktiv läkemedelanvändning. Ett smart val för konsumenten.
Annika Bergman Ordförande Sveriges Grisföretagare
Margareta Åberg-Andersson Grisansvarig LRF