Jordbruksverket rapport om kostnaden för svensk djurskyddslag överraskar. Sällan om ens någonsin har en rapport släppts med sämre timing. I skenet av denna skrift blir SJVs paroll ”vi stärker den gröna sektorn för ett hållbart samhälle” ett hån för oss som kämpar med våra grisföretags överlevnad. Ett bra djurskydd är viktigt. Därför är kostnaden för det djurskydd svenska grisföretag levererar värt att ersättas. Det har Sveriges Grisföretagare tagit fasta på.
SGF har räknat fram en kostnad för lagen på 2, 70 kr/kg griskött jmf med EU-medel. Som svar på detta presenterar SJV en bedömning på 1, 40 kr/kg utan att redovisa kalkyler. Rapporten bygger på statistik, byråkrater kan med hjälp av statistik bevisa vad som helst. I rapporten ignoreras underhålls- och arbetskostnader. Dessa kostnader är starkt relaterade till djurskyddslagstiftningens krav på ytor, hela golv och strö. SJV anser dessutom att ränteberäkningar inte är nödvändigt då vi lantbrukare inte är vana vid förräntning. I rapporten sägs det om djurskyddslagen att ” Det går inte, med ledning av de kunskaper som finns idag, påstå att nackdelarna är större än fördelarna eller vice versa”. Påståendet saknar grund. Kostnaderna som SJV och tidigare DM under åren bidragit till att lägga på grisföretagarna är otvetydigt anledningen till den minskade produktionen. Istället för att acceptera marknadslogiken, att det är omöjlig att bära väsentligt högre kostnader i en gemensam marknad går SJV i försvarsställning utan fakta i argumentationen.
SJV publicerade 2010 en rapport om byggnadskostnader i SE, DK och FI. Där uppgick kostnadsskillnaderna på byggnader, med 20 års avskrivning och 5 % ränta, till 2, 15 kr/kg. I den nu aktuella rapporten påstår samma myndighet att djurskyddslagskostnaden är max 1, 40 kr/kg. Samordning och konsekvens verkar vara en bristvara på verket.
SJV lyfter frågan; Beror tillbakagången på höga kostnader för svenska djurskyddsregler eller är det andra faktorer som spelar större roll? SJV svarar – ”Det är troligt att andra faktorer än djurskyddskraven är viktiga för att förklara den låga lönsamheten inom grisproduktionen”. Som andra orsaker nämns företagarfrågor. Underförstått, svenska grisföretagare är mindre drivna än sina kollegor utomlands eller t.ex. mjölkföretagare. Oförskämt, en myndighetsrapport ska vara fri från personligt tyckande. I sin åsikt om djurskyddslagens merintäkter så är troligen SJV ensamma om att ha kommit till den slutsatsen. Med knappt 3 miljoner grisar kvar kan SJV slå sig för bröstet för de vet något som övriga EU med sina 350 miljoner grisar inte begripit. SJV riskerar nu att bli nerringt av danskar och tyskar som vill veta veta hur man bygger enligt svensk djurskyddslag. För att återställa vårt förtroende för myndigheten finns bara en sak att göra. Arkivera rapporten där den hör hemma. I papperskorgen!
Styrelsen för Sveriges Grisföretagare
gm
Annika Bergman ordförande