Företagsamma människor är bra för landet. Individer med affärsidéer, med lust att ta risker och lägga långt mer än en normal arbetstid på att förverkliga sitt entreprenörskap skapar jobb och välstånd. Fortfarande är det fler män än kvinnor som driver företag, med den här utvecklingstakten är det 50/50 först 2050, det går långsamt. Alldeles för långsamt.
Forskning visar att kvinnor oftare driver ”nödvändighetsföretag” medan män ägnar sig mer åt ”möjlighetsföretagande”. Det vill säga, kvinnor fixar sitt livspussel genom att starta flexibelt företagande medan män i högre grad utvecklar affärsidéer för att tjäna pengar. Kvinnor löser alltså ett strukturellt problem med individuella lösningar. Så kan vi inte ha det, därför är det välkommet att regeringen nu beslutat om att säkerställa SGI- ersättning även för företagares första staplande år. Fler reformer inom socialförsäkringssystemet skulle vara välkomna, ett sådan förändring är till exempel möjligheten att överlåta en del av föräldradagarna på en tredje person. Ett företag går sällan att pausa, vill vi ha fler jobbskapare i Sverige så kan inte trygghetssystemen enbart utgå från normen ”stadsboende och anställd” utan även omfamna andra sätt att leva och verka.
Människor blir oftare företagare i branscher som de har utbildning inom, yrken som sysselsätter en stor andel kvinnor finns inom vård, skola och omsorg. I välfärdssektorn drivs 6 av 10 företag av kvinnor. Av landets alla företagsamma kvinnor återfinns mer än tio procent i välfärdssektorn. Tyvärr har nyföretagandet inom dessa områden gått ner med 15% sedan årsskiftet 15/16, dessutom har 18 % valt att avveckla sitt företagande i sektorn. Det är bekymmersamt att den politiska diskussionen om vinstförbud i välfärden skrämmer kvinnor till att avstå ett företagande där de har stor kompetens. Många känner en osäkerhet om vilka långsiktiga förutsättningar som kommer att finnas för till exempel förskolor och äldreboenden, därför säljer de sina livsverk till större koncerner. Stora internationella företag kommer att kunna hantera ett vinstförbud inom sina koncerner.
Det finns skäl att styra upp krav och kontroll på alla leverantörer till den offentliga sektorn. Jag är övertygad om att det går att sätta relevanta kvalitetskrav med uppföljning även inom välfärden precis som man kan när man tillverkar mediciner eller köper in mat till förskolor. Det är orimligt att företagen som bygger skolor får tjäna pengar men inte företagen som bedriver undervisning. Det mansdominerade byggbranschens företagande passerar nålsögat medan den kvinnodominerade omsorgens företagande stoppas. De flesta politiska partier säger sig vilja öka kvinnors företagande, då bör man inte samtidigt stänga möjligheten att driva företag i välfärdssektorn. Paradoxalt nog kan det vara just de partier som ingår i vår första feministiska regering som gör gemensam sak med Vänstern och ytterligare fördröjer jämställdheten inom företagandet.