Många lantbruksföretagare känner sig i dagsläget pressade av sin ekonomiska situation. Om man upplever att man får ut för låga priser från kunden späder det på missnöjet, särskilt när kunden är den egna föreningen. Ibland hör man att föreningarna i sig själva skulle vara orsak till den dåliga lönsamheten. Vore det ändå så enkelt, då kunde vi snart vara av med problemet. Det finns dock ett korn av sanning i påståendet, de kooperativa företagen har generellt haft svårt att ställa om till den fria marknaden, de har i sin ägar- och företagskultur starkt påverkats av den långvariga regleringspolitiken. Men, nej, jag tror att vi måste leta efter den primära orsaken till det hårdnande klimatet på annat håll.
Den riktiga lågprishandelns intåg skärrar den etablerade handeln. Handelns centralisering och makt har på senare år kraftigt accelererat, när man ser hur inköpen centralstyrs är det närmast ett skämt att t.ex. tala om fria ICA handlare i samarbete. EMV, till förpackning bedrägligt lik kategoriledaren, tar hyllutrymme och placeras strategiskt i plockhöjd för konsumenten. Vi står inför ett systemskifte, förr utvecklade och sålde företagen in produkter till handeln, en vinna – vinna situation. Nu dikterar handeln villkoren och tar större del av kakan genom egna varumärken, förädlingsföretag utan starka varumärken blir rena underleverantörer. Handeln finansierar sig dessutom delvis genom att leverantörerna i allt högre grad får senarelagd betalning. Varorna är i många fall sålda långt innan leverantören får sina pengar. Ett betalningsförfarande som verkar växa och som i förlängningen kommer att drabba oss köttproducenter på ett eller annat sätt.
Hiltons köttpack i Västerås revolterar en hel bransch. Ut ur butiken åker styckmästaren och in kommer konsumentpackat. Här kommer nya normer för kötthantering att sättas. Svenskt är i princip helt utbytbart, naturligtvis även som en effekt av brist på råvara och ibland kvalitet. Tuffa, kortsiktiga affärsavtal som i huvudsak handlar om pris, pris och pris. Att ta anatomiansvar är ingen hederssak längre. Den förändrade kötthanteringen kommer att gå hårt åt många styckningsfirmor.
En hel näring gjorde en mental kullerbytta som trodde att själva svenskheten var unik, jag var inget undantag. Det finns företeelser i svensk produktion som har klara mervärden, dessvärre har de alla en baksida i form av högre kostnader. Många har efterlyst en strategi för svenska livsmedel. Givetvis är det en av de saker som vi vill att LRF skall syssla med, Min Mat är därför ett lovvärt projekt. Helt enkelt ett arbete som någon måste göra. Men det tar tid att skapa allians mellan bonde och konsument. Särskilt som den svenska konsumenten har förväxlat ordet solidaritet med allas rätt till billig mat. Dessutom är det inte konsumenten som bestämmer i köttdisken, det gör handelns centrala inköpare. Några få hårdingar mitt i karriären. De villkor som ställs där ute i den krassa affärsuppgörelsen är mycket långt från vår bonderomantiserade föreställning om svenska mervärden. Det är tuffa tider för en drömmare.