(publicerat dec 2008 DN)
När julen närmar sig duggar larmrapporterna om griskött tätt. Fakta blandas med braskande rubriker och sensationslystnad. Dioxinlarmet för irländskt griskött riskerar att svärta ner allt griskött i konsumenternas ögon. Mitt i detta tumult står vi, luttrade svenska grisbönder, tar oss för pannan och undrar var det gick snett? Vi vet ju att genom ökad import så ökar konsumtionen av kött från djur som fötts upp under väsentligt sämre förhållanden. Det känns som om det är dags att klargöra den stora skillnaden mellan uppfödningen i Sverige och i övriga EU.
För det första, den svenska grisen är lösgående.
Den svenska suggan kan röra sig naturligt då hon förbereder födseln. I alla övriga EU-länderna står suggan i en bur och har mycket sällan tillgång till någon form av strö. I Sverige är kravet att slaktgrisen ska ha ett ställe att sova/leka på och ett ställe att göra sina behov på, alla grisar i Sverige har tillgång till halm eller annat strömedel. De flesta slaktgrisar i EU lever hela sitt liv på golv som den svenska grisen har som gödselyta, vår gris har dessutom 25 % större yta att röra sig på än den danska.
För det andra, den svenska grisen har hög hälsostatus.
Att våra grisar mår bra ser man på att de har knorr på svansen. Inom övriga EU är det mycket vanligt att svansen klipps av på den lille kultingen för att undvika kannibalbeteenden, de biter av varandras svansar när de går trångt och är stressade. Vi är stolta över att den svenska grisen är salmonellafri, svenska konsumenter har inte drabbats av salmonella från svenskt griskött på decennier. Det innebär att man kan laga till köttet varsammare så att det fortfarande är saftigt på tallriken. Salmonella är mycket vanligt inom övriga EU. Hälsoläget i svensk grisproduktion är sådant att vi kan hålla oss till en restriktiv antibiotikaanvändning, en vinst för samhället då antibiotikaresistens kommer att bli ett allvarligt hot i framtiden.
För det tredje, den svenska grisen är klimatsmart.
Svenska grisar äter i huvudsak svensk spannmål som ger ett ljust och öppet odlingslandskap här hemma. En stor andel av grisarna äter biprodukter från livsmedelsindustrin som t.ex. vassle och bröd. Grisar släpper inte ut metangaser och med en foderomvandlingsförmåga i världstopp så är svenskt griskött också ett klimatsmart val.
Vi grisbönder står på en stadig grund i argumentationen för den svenska grisen, hittills har vi dock misslyckats med att föra ut vårt budskap till konsumenter och samhälle. I kommunerna blir tyvärr dubbelmoralen om djuromsorgen särskilt tydlig. I kommunhusen styrs inköpen av mat till våra barn och äldre av lägsta pris och då blir det danskt kött. I samma hus sitter djurskyddsinspektören vars uppgift är att polisanmäla en uppfödning av grisar som går till efter dansk modell. Det aktuella Dioxinlarmet avseende irländskt griskött visar också att de som producerar färdigrätter är beredda på att tulla på kvaliteten för att få så låga inköpspriser som möjligt. Vi svenska grisuppfödare är stolta över att ha fina friska djur, uppfödda under bra förhållande med sunda värderingar kring djuromsorg och restriktiv läkemedelanvändning. Vi uppmanar den svenska regeringen att lagstifta om ursprungsmärkning av griskött, charkprodukter och färdigrätter det vore att ge den svenska konsumenten verklig valfrihet. Det svenska grisköttet är ett smart val så njut av den svenska skinkan i jul!
Annika Bergman
Ordförande Sveriges Grisföretagare